Never give up

kom hem för ett tag sedan, har varit och gymmat lite som sagt. var gött like always
duschade där borta och bada bastu ;) mysit satt! bara att jag fick springa som fan till bussen, jävlar vilken rush. det blev helt igen tätt i halsen (har anstränings astma) så blev det helt varm kallt i haslen, svårt att förklara men whatever, hann med bussen i allafall, och det var inte mkt till att jag inte hade hunnit med den. då hade jag fått stått ute i snöstormen klischblöt, hej sjuk? nu ska jag städa och packa, LAGA MAT! är dret hungrig, och kolla på kvällsfilmen på 6an. mkt som ska göras, så jag måste sätta igång nu. natti

försök att inte bry dig, koncentrera dig på ditt liv

måste försöka bli bättre med att tycka bra om mig själv. min självkänsla suger ibland, det är riktigt jobbigt.
men jag försöker att bygga upp den. det är lite svårt ibland bara, speciellt när man är omgiven av falskhet

efter en riktig jobbig dag i skolan av matte och- eng prov (som det förövrigt gick bra på), så tänkte jag åka ner till gymmet och rensa tankarna lite. jag vet inte om jag är arg/ledsen/glad eller förvirrad, men en väldigt stark känsla är det iallafall. och jag vet precis hur man ska bota den - musik och träning
känner mig fortfarande lite äcklad av donken maten jag åt igår, men nu ska jag åka ner till staden med mina snygga high heels (skor för er som inte är modefixerade), och köpa en diet shake. haha, vill känna mig lite snygg innan och efter gymmet, speciellt nu i lite dålig-självkänsla-tider, då är det ett +.  eller jaaa, det kanske inte är high heels, men det är en stor klack för mig som är långbent.
byetjao

kom hem från träningen för en stund sedan. gött som fan, köpte en diet shake very low calorie weight control eller hur det stavas haha. jordbubb, tänkte att den skulle vara god. och det var den också, men efter sisådär 15 klunkar så börjar den smaka mjöl, något riktigt såntdär äckligt. har testat mammas dietshakar någon gång med, vanilj, och bläääää. jag äter hellre pizza. fast nej, inte nu längre. endast två mål om dagen och ev. latte!

nu ska jag platta håret innan jag kryper ner i sängen och kollar på film.. har sövmöra imorrn, verry gytt! sen nästa vecka äre lov, på lördan nästa vecka ska jag partaja med några friends för johanna och josefin som har fyllt år, blir nog skoj. tuppen på fredag med! muuummmms! lördag jobbjobbjobb.

kom fram till karlstad för en stund sedan, smockade i mig en 200 g chokladkaka =1000 kalorier säkert?
tur att fet som jag är ska åka till gymmet imorgon och vara där i 3 timmar och bränna 1000 kalorier.
nu är det slut på allt - pizza, choklad, godis, godis, godis, fika, cola, aa allt äckligt.
till veckan ska jag till gymmet måndag, tisdag, onsdag och torsdag. på fredag åker jag hem med två tåget så då hinner jag tyvärr inte. därför får jag masa mig till kd tidigt på söndag och träna, om det är öppet?
nu jävlar ska jag bli smal, på riktigt, 30 kg ska minst bort. och jag skiter i vad ni tycker, för jag vet att jag är tjock som en kossa, eller elefant whatever. till veckan ska det endast äta mycket grönsaker + mina såkallade bantningspiller (4 kg grönsaker om dagen), och kanske något kött så det inte blir för lite mat så att kroppen ställer in sig på svält. no calories, no kolhydrater. hejdå fetma hejdå bröst.










titta mina kinder... hahaha, nejdå jag blåser upp dom men snart ser jag ut såhär.

igår var jag faktiskt ute, trots att jag hade tänkt att ta det lugnt ett tag. men jag drack typ ingenting, så + på det. därimot hamnade vi på en random fest det första vi gjorde. så går vi in, eller ja försöker iaf. det var så jävla mycket folk i bara en etta. så kommer det en person som säger: ni får inte vara här, ni är inte bjudna. hahahaha, grejen var att det var fullt med folk som bara gick in liksom. men vi gick iaf, så börjar några skrika pundare till några som jag var med. då blir den person sur och häller öl i trappuppgången. det låter så jävla töntigt, men så jävla kul var det. hahah! var så himla chockad att tönten gick fram och sa att vi inte var bjudna, det var liksom pinsamt eftersom alla glodde på oss. det rolíga av allt var att vi fick höra att securitas kom dit sen. men vi drog till en annan fest senare. eller ja, fest&fest, det var mer chill. sen runt ett gick jag hem, kändes lite ovärt ett tag. men trots allt så var kvällen sammanfattad ganska rolig. mkt skratt där ett tag. min och sandras humor = HAHA. helvete vad vi skrattade ett tag.

nej nu ska jag göra mig iordning, sen ska vi dra till åmål på kalajs för syrrans pojkvän. hade finfint!

you can't find real friends or love, accept it

här kommer lite funny pics

haha, titta så vig jag är. monkiwoman!

facelook

då var det alla hjärtansdag idag. man tänker lite på kärlek..
kollade på the ugly truth jämt nyss, eftersom jag somnade igår när jag skulle kolla på den.
sån kärlek som det var i den, sarakastisk men samtidigt väldigt attraktiv kärlek som finns någonstans, sån kärlek är så härlig. tyvärr är det bara på tv, alltså i mn syn så finns det nog ingen sån perfekt relation. bara en påhittad grej för att männsikor faller för det. som jag.. haha.  i dag faller vi för farliga män, för det gör det hela spännande. men i slutändan blir vi alltid sårade för att dom flesta snygga och jävligt trevliga killar är oftast players. nu säger jag inte så om alla, för jag har träffat några som ser riktigt bra ut, men har en fin insida. dom kan vara roliga, sexiga, trevliga, ja allt. det är ju såna som man vill träffa. utan att skriva för mycket här, så kan jag säga att jag har träffat båda sorterna. eller 3 sorter faktiskt. den första: ser bra ut, är rolig, farlig, sexig och player. bara en grej som inte är ytlig. den andra: tönten, man har alla saker gemensamt och tråkig. till slut blir det att man stör sig på den andra partnern, för att han inte är ett dugg sexig. den tredje: snygg, blyg, trevlig, SNÄLL och en jävligt fin insida om man verkligen lär känna han.. alltså inte dömmer han det första man gör för att han är snygg. så ja, livet är bra konstigt. man vet vad man vill ha, men ändå väljer man playern "han som är farlig" i slutändan.. för att det är så spännande, man vet aldrig hur det slutar. dääär har jag fastnat, för 3 år sen träffade jag en kille som jag störde mig jätte mycket på.. han var kaxig och verkade dum i huvvet. han var tillsammans med min kompis, och jag hatade varje minut jag var med dom. sen vet jag inte vad som hände, men vi blev tillsammans. 1,2,3,4 månader gick och jag har aldrig mött någon så rolig och fullkomligt galen kille som han. vi gjorde saker som var första gången för mig, allting var nytt.. min första stora kärlek liksom. lärde känna varandra, precis hur vi båda funkade. hej och hå, jag var full.. berusad av kärlek. ändå fanns det något som gjorde det hela spännande. vi bråkade första gången efter 2 månader, det slutade med att han sa: tänk såhär, det här är vårat första bråk. vi lär oss av det här, nästa gång så vet vi hur vi ska göra.. 2 månader till, så bråkade vi igen. då var det något småtjaffs som jag inte ens kommer ihåg.. jag tror det var att vi var för mycket hos mig, ja ni vet bara något skitsnack. jag orkade inte med att vi bråkade, för det gjorde så fruktansvärt ont i mig. jag hade någonting att förlora. så jag, eller vi, kom överens om att vi skulle gå skilda vägar.. för vi trodde det var bäst så. 3 år har gått, och jag har verkligen glömt han? Nej, det har jag inte. jag måste låta som världens mest läskigaste psykopat. jag tänker att eftersom vi gjorde slut så måste det betyda något. att vi inte var menade att vara tsm. (eftersom jag tror att allt har sin mening här i livet) hur som helst träffades vi för ett tag sen, han kom hem till mig för att jag hade en liten fest här hemma.. detta var före nyår. han förklarade att han fortfarande tyckte om mig, kramade mig med världens mest hårdaste kramar. han sa att han inte var värd att stå där, hemma hos mig, efter allt han hade gjort. han skämdes. hur ska man ta det då? började tycka om han igen såklart.
en annan kväll så skulle jag och mina kompisar dra ut och festa. så kommer vi in på en fest där han är. jag ser hur han sitter där, tänker undrar om han ens ser mig. nej, han tittade inte ens på mig. full och modig som jag var går och sätter mig brevid han. han har en laptop i knät och spelar online poker. jag drar igen laptopen, så astt datorn stänger av sig. haha, lite elakt kanske eftersom det är ganska stor grej att vara online inne och spela med riktiga gubbar. whatever, pratar lite smått sen sätter jag mig brevid hans vän. han börjar snacka om att han har träffat en ny tjej ifrån Göteborg, sandra hette hon tydligen. det huggde till i mitt hjärta i det ögonblicket, riktigt hårt. fick nästan svart för att andas. allt blev som en dimma. inte av alkoholen, utav av svek.. svek, och sorg. så jag gick hem, och la mig. efter en stund piper det i mobilen, det är ett sms ifrån Han. " *hemlig* sa bara så, jag har inte träffat en ny tjej." då skrev jag, varför sa ni det då? bara för att såra mig eller? svaret var att han inte visste varför. han hållde bara med *hemlig* för att han inte skulle verka dum i huvvet. då tänker jag, haha okej? det är inte den killen jag blev kär i för 3 år sedan. han är en annan person nu och jag måste acceptera det. det här måste ju vara ett tecken på ett utav flera hundra saker han har gjort för att bevisa att han inte är The one. men varför är han fortfarande kvar där då? i mitt hjärta, i mitt fucking huvud, i alla celler som finns? han är borta en bortblås cracker h*ra, precis som en jävla fladdermus som helst. egentligen är han ingenting, inte ens värd att dra upp här, inte värd dom här 45 minuterna som jag har skrivit och försökt hittat på olika formuleringar för att försöka få ihop en text som inte ens är en text längre?

jag antar, att det bara är så som det är - man kan inte styra över starka känslor, och jag hoppas en dag att jag kommer glömma. för någon dag, vart som helst, står en annan pojke där och knackar på dörren. Och då måste jag vara redo, att släppa in en ny kärlek i mitt liv.



I thought you could fight better
but i will never give up on you
cause I will always love you,
 it doesn't matter how bad you have act

sitter här med min älskade rosa mjukisdress och är lite smått arg och besviken..

liksom, nu sitter man här och undrar över allt igen.
vänner - skolan - skolan - skolan - skolan - vänner
hela tiden, så vänder sig mina tankar dit ändå hur mycket jag än vrider och vänder på det
omprov - läxor - prov - kaos
oj, vad lat jag har blivit. omprov? det existerade inte för mig i 9an.
på något sätt så känner jag att allt hör ihop.
jag trivs inte i skolan, trivs inte i klassen, allt blir bingibang med skolarbete.
liksom hela jag har blivit lat! ingenting känns kul längre.
ändå kan jag komma med världens bästa förväntningar när jag kommer
till skolan. 'Det här kommer bli en bra dag, jag kommer att känna att jag är med the gang'
sen så säger det bara pang poff inni i kroppen, jag vill må bra, men kroppen tilllåter mig inte det.

nu syftade jag bara på skolan, jag mår faktiskt riktigt bra nu. trivs med mig själv, hittar på roliga saker
också vidare. det är bara vänskap jag alltid trillar tillbaka till på ruta 1. tycker jag borde ha lärt mig
efter allt som vart, hur jag ska hantera det. med ikke sa nicke, detta tar tydligen ett tag. stör mig på vänner som utnyttjar en bara för att vara med någon, sen när personen vill eller känner för det lämnar en helt ensam, övergiven. ibland känns det så himla underbart att finnas till - allting stämmer, det klickar till, kärlek letar sig fram, och man kan bli nykär. allting går i sin ordning, som ett pussel. bara för att man är glad så kommer allt annat som man vill ha till mig. sen någon gång kommer det alltid nya nivåer, lite svårare och klurigare, men det är en uppgift att klara leveln. allting har sin mening liksom. det var bara det jag ville säga, så att någon kanske får lite lärdom av det. :)
nu känns det bara som att jag har fastnat på en bra bit på vägen. känner mig inte ett dugg sugen på kärlek, det känns så töntigt att se ett par på bussen, råhångla och säga att dom älskar varandra 10 gånger i timmen. Man skräpar ner ordet kärlek. nej, gud den perioden har man kommit förbi. jag kan förstå dom på ett visst sätt ändå, för jag har ju själv varit där. jag tror att det kallas att vara kär helt enkelt, man beter sig som en liten onge. jag har bara varit riktigt kär 1 gång, för längesen. visst, man kanske har smutsat ner kärleken när man var ung och dum, men det är slut på det nu! 
jag ska bli en duktig flicka. jag ska fortfarande ha jävligt kul, verkligen leva livet nu som ung, men jag ska sköta mig. det är en helt annan sak.  jaja, nog om detta. blev en förjävla lång text det här! haha,
men den tar inte slut än. för jag måste skriva att jag har varit sjukt duktig och städat hela övervåningen här uppe (som jag bor hemma i säffle), det är verkligen kliniskt rent, precis som mami vill ha det! ;) jag förvånar mig själv ibland. hoppade in i duschen sen en stund, hade lite private home spa, mysigt värre - tack och hej från mig schikalejjjj



can you, my love, heal my physically abused lips? you are the only one who knows how to handle them

nu kan jag börja blogga igen! wie, jag slutade med det för att det bara var massa negativt. har haft den lösenords skyddad i några månader nu och skrivit fast ingen har kunnat läst. men nu är dom flesta inläggena borta, dom mest deppiga.

så nu börjar jag igen, förmodligen med en mycket positivare och roligare blogg.
har även börjat på gym så nu ska kilona rasa! ;)



här är några sötnosar ifrån min 17års fest. :)