morrrr
sitter här med min älskade rosa mjukisdress och är lite smått arg och besviken..
liksom, nu sitter man här och undrar över allt igen.
vänner - skolan - skolan - skolan - skolan - vänner
hela tiden, så vänder sig mina tankar dit ändå hur mycket jag än vrider och vänder på det
omprov - läxor - prov - kaos
oj, vad lat jag har blivit. omprov? det existerade inte för mig i 9an.
på något sätt så känner jag att allt hör ihop.
jag trivs inte i skolan, trivs inte i klassen, allt blir bingibang med skolarbete.
liksom hela jag har blivit lat! ingenting känns kul längre.
ändå kan jag komma med världens bästa förväntningar när jag kommer
till skolan. 'Det här kommer bli en bra dag, jag kommer att känna att jag är med the gang'
sen så säger det bara pang poff inni i kroppen, jag vill må bra, men kroppen tilllåter mig inte det.
nu syftade jag bara på skolan, jag mår faktiskt riktigt bra nu. trivs med mig själv, hittar på roliga saker
också vidare. det är bara vänskap jag alltid trillar tillbaka till på ruta 1. tycker jag borde ha lärt mig
efter allt som vart, hur jag ska hantera det. med ikke sa nicke, detta tar tydligen ett tag. stör mig på vänner som utnyttjar en bara för att vara med någon, sen när personen vill eller känner för det lämnar en helt ensam, övergiven. ibland känns det så himla underbart att finnas till - allting stämmer, det klickar till, kärlek letar sig fram, och man kan bli nykär. allting går i sin ordning, som ett pussel. bara för att man är glad så kommer allt annat som man vill ha till mig. sen någon gång kommer det alltid nya nivåer, lite svårare och klurigare, men det är en uppgift att klara leveln. allting har sin mening liksom. det var bara det jag ville säga, så att någon kanske får lite lärdom av det. :)
nu känns det bara som att jag har fastnat på en bra bit på vägen. känner mig inte ett dugg sugen på kärlek, det känns så töntigt att se ett par på bussen, råhångla och säga att dom älskar varandra 10 gånger i timmen. Man skräpar ner ordet kärlek. nej, gud den perioden har man kommit förbi. jag kan förstå dom på ett visst sätt ändå, för jag har ju själv varit där. jag tror att det kallas att vara kär helt enkelt, man beter sig som en liten onge. jag har bara varit riktigt kär 1 gång, för längesen. visst, man kanske har smutsat ner kärleken när man var ung och dum, men det är slut på det nu!
jag ska bli en duktig flicka. jag ska fortfarande ha jävligt kul, verkligen leva livet nu som ung, men jag ska sköta mig. det är en helt annan sak. jaja, nog om detta. blev en förjävla lång text det här! haha,
men den tar inte slut än. för jag måste skriva att jag har varit sjukt duktig och städat hela övervåningen här uppe (som jag bor hemma i säffle), det är verkligen kliniskt rent, precis som mami vill ha det! ;) jag förvånar mig själv ibland. hoppade in i duschen sen en stund, hade lite private home spa, mysigt värre - tack och hej från mig schikalejjjj
can you, my love, heal my physically abused lips? you are the only one who knows how to handle them
