Never give up

När du inte har någon annan söker du upp den andra. Det är en självklarhet att du inte har alls många vänner som finns och bryr sig om dig, undra varför? Det är ungefär som om man står med ett facit i handen att man blev förblindad av verkligheten, du visste vad du skulle göra för att manipulera mig. du visste även hur du skulle bete dig för att få mig att känna att allt det här är mitt fel, när jag i själva verket bara ville rätta till det som hade känts fel. För att våran relation skulle bli bättre.
jag visste hela tiden att det var du som var den enda i hela världen som förstod mig, samtidigt som jag visste att mitt upp i allt det bra så var allting uppbyggt fel. jag kände mig inte tillräcklig på något vis alls, jag gav och gav, bara för att allting kändes mycket bättre då. I felt sorry for you. men, hur mycket jag än vrider och vänder på det, så vet jag att det kommer bli samma visa igen. Allting kommer vara perfekt i början, sen kommer jag börja bli konstig för dig, för du fattar inte vad jag känner. sanningen är att jag känner mig så förskräckligt utnyttjad, fast du blir bara arg och skyller det hela på mig om jag säger sanningen? det visar,
att du inte vill.        Och då känns det helt meningslöst att ens försöka.

Jag har bevisat för mig själv att jag mår mycket bättre utan dig. Jag har andra vänner, som bryr sig om mig för den jag är. Som inte missförstår mig i såna situationer, utan förstår och försöker bättra sig. I början, då när allting gick som en storm neråt i det mörka hålet, då berättade jag. men det var bara början, du vet ingenting. du har ingen aning, hur dom här månaderna har varit. Och då slår det upp ett ljus inom mig att du finns faktiskt inte här för mig nu, när det är som svårast. Och då är det inte meningen att vi ska vara vänner,
för riktiga vänner finns där för varandra.

och kom inte och säg att jag inte brydde mig om dig, för jag gav hela mitt förtroende till dig.

Jag vill spy över dig, för att du inte förstår att jag älskar dig. Förstår du inte? du var hela mitt liv, du var min bästa vän. varför tror du att jag ens skriver den här texten om jag inte skulle bry mig? jag vill in inte ge upp det vi hade, men samtidigt börjar jag tröttna på att det är jag som alltid ska vara den som bryr mig mest.

Jag tror, och vet att det är bäst om man lämnar det här bakom sig, även fast det känns. dom dåliga minnena slår 85% med dom bra- en vilja räcker inte mot en. det är fifty fifty, ödet som avgör vad som kommer att hända next.
I guess this is a Goodbye, a heartbreak goodbye for sure. Men det är på riktigt, inte bara en meningslös mening.
jag säger hejdå till dåtid, och välkomnar en nutid. Jag ska börja leva på nytt, växa om och inse att det inte hjälper att vara långsint och gräva i det förflutna. Jag är tacksam över det som var bra, tack för allt det bra. Men med mognad så säger jag hejdå till dig, och inte avslutar det på ett dåligt sätt. på det sättet blir allting mycket lättare, det är lättare att förtränga allt. Man ser sakta men säkert det svaga ljuset framför sig. Framtiden. Det är dit jag ska nå.