Never give up

*tvingar mig att hålla ögonen öppna ett tag till*

jag måste bara få ur mig en sak.

jag hatar dagens samhälle, jag hatar att aldrig bli förstådd som den människa jag är.
jag hatar att ingen förstår min humor, att ingen egentligen bryr sig. för man får ett slag mot magen nästan varje dag, hur mycket tyngd och kraft man än lägger på att göra alla glada.
jag hatar folk som tycker synd om sig själva, såna som egentligen lever perfekt och aldrig har haft någon motgång, och när minsta lilla sak händer så är deras liv över, att alla tycker synd om personen så förskräckligt mycket.. när det finns andra som mår mycket dåligare och inte alls har ett sånt perfekt liv.
ingen har ett perfekt liv, men en del människor går igenom mer och större saker och får därför mer erfarenheter att stå på. som en sköld runt sig, det känns men det går bra.

nu tänker inte jag lägga mer energi på människor som inte är värda det, jag tänker istället sköta mig själv. jag går hellre för mig själv, än att bli trampad på. shiet bitches, var inte så fruktansvärt otrevliga och dumma i huvudet. lite mer måste ni ju ha i eran skalle.  *Leeeeeer*
fast egentligen inte, var bara tvungen att skicka lite negativ energi tillbaka. enjoy it!

så, det var skönt att lätta lite på hjärtat. medans jag ändå har hållt mig vaken ett tag kan jag berätta att jag såg världens läskigaste film förut med mamma och pappa, okej den slår inte paranormal activity, men det var baserad på en sann histora och det gjorde allting mycket mera sjukare. kommer inte ihåg vad den hette just nu.
tog mig en springtur förut med.
Gooooooooooooooooooodnaaaaaaaaaaaaaattttttt