Never give up

Jag fastnar lite, jag står still där jag är nu.
Jag kan varken röra mig, eller vilja göra det överhuvudtaget.
Jag vågar inte.

Allting är skit nu, precis allting. Hela min jävla värd rasar på bara några timmar - fast jag är ändå glad.
jag är glad över mina vänner, för det är helt seriöst dom som får mig att orka med vardagen nu.
Tack Madeleine för att jag fick komma till dig igår när det var som värst, tack för att du fick mig att glömma allt bara för en stund och tänka på något annat. att du tog fram min sida som jag allra helst vill vara på, eller sidor.
att kunna växla mellan seriösa pratstunder och sedan fjanta runt. tack bea, johanna, emma, serafia, sara och ni andra också. att ni bara finns här känns underbart.

näj, nu tänker jag inte tänka på något vis alls. tänker gå upp ur sängen, sätta på mig kläder, sminka mig, gå till jobbet, skratta, gå hem och sova. så tänker det flyta på så.. sen nästa vecka åker jag till Arvika med ett härligt gäng, enda negativa är att du är där, och lever livet.

May god be with me this time