allting försvinner, om och om igen. det där förtroendet.
ibland kan det kännas som om man inte räcker till'
ibland kan det kännas som om man måste leva upp till allas förväntningar
du gör ett misstag, ett ganska rejält misstag. det enda du kan göra är att förlåta, sen är det upp till den andra personen att acceptera. visst kan det såra, men om du verkligen älskar personen så förlåter man.
ibland funderar jag över vad folk egentligen tror om mig, eller vad dom tycker. igår fick jag höra en del från en familjemedlem att det finns rykten om mig. jag stod och höjde ögonbrynet, för ingenting utav det han sa var sant. kändes nästan som en dumförklarning. då tänker jag såhär; huvudsaken är att jag vet vad som är sant eller inte, sen kan resten kvitta. sånt som inte är värt att ägna tid åt, sånt ska man bara låta rinna av en.
samtidigt undrar man om allt glöms med tiden. ungefär som; en gång knarkare, alltid knarkare. en gång mördare, alltid mördare. en gång alkolist, alltid alkolist. man blir stämplad för livet, det du gör sätter spår och får konsekvenser. sen är det upp till dig själv att ändra livet radikalt, helt upp och ner, och börja om på nytt. komma från ingenstans på nytt, visa dig själv som en nyfödd oskuldsfri människa. ingenting här i livet är perfekt. vissa har det bättre än andra, oftast har de som har det bättre andra problem än de människor som har det sämre på sitt vis.
det finns så mycket jag vill vara, jag vill inte att någon ska tycka illa om mig eller hata mig. jag vill inte att folk ska ha olika uppfattningar. jag vill vara Anna, jag vill att alla ska lära känna den riktiga anna. den helt oseriösa, humoristiska och glada anna. den anna som kan också vara allvarlig, seriös, målmedveten, lessen och kärleksfull.
det finns ingen i hela världen som kan se igenom en hel människas liv. varken en mamma, kurator, psykolog eller bästa kompis. alla har vi hemligheter, och dom tankar som sitter längst in i den där fucking hjärnan du har, dom kommer ingen åt. iallafall inte mina. det var nog allt för mig idag.. .
ibland kan det kännas som om man måste leva upp till allas förväntningar
du gör ett misstag, ett ganska rejält misstag. det enda du kan göra är att förlåta, sen är det upp till den andra personen att acceptera. visst kan det såra, men om du verkligen älskar personen så förlåter man.
ibland funderar jag över vad folk egentligen tror om mig, eller vad dom tycker. igår fick jag höra en del från en familjemedlem att det finns rykten om mig. jag stod och höjde ögonbrynet, för ingenting utav det han sa var sant. kändes nästan som en dumförklarning. då tänker jag såhär; huvudsaken är att jag vet vad som är sant eller inte, sen kan resten kvitta. sånt som inte är värt att ägna tid åt, sånt ska man bara låta rinna av en.
samtidigt undrar man om allt glöms med tiden. ungefär som; en gång knarkare, alltid knarkare. en gång mördare, alltid mördare. en gång alkolist, alltid alkolist. man blir stämplad för livet, det du gör sätter spår och får konsekvenser. sen är det upp till dig själv att ändra livet radikalt, helt upp och ner, och börja om på nytt. komma från ingenstans på nytt, visa dig själv som en nyfödd oskuldsfri människa. ingenting här i livet är perfekt. vissa har det bättre än andra, oftast har de som har det bättre andra problem än de människor som har det sämre på sitt vis.
det finns så mycket jag vill vara, jag vill inte att någon ska tycka illa om mig eller hata mig. jag vill inte att folk ska ha olika uppfattningar. jag vill vara Anna, jag vill att alla ska lära känna den riktiga anna. den helt oseriösa, humoristiska och glada anna. den anna som kan också vara allvarlig, seriös, målmedveten, lessen och kärleksfull.
det finns ingen i hela världen som kan se igenom en hel människas liv. varken en mamma, kurator, psykolog eller bästa kompis. alla har vi hemligheter, och dom tankar som sitter längst in i den där fucking hjärnan du har, dom kommer ingen åt. iallafall inte mina. det var nog allt för mig idag.. .
Kommentarer
Trackback
