grinkärring

Jag vill, men jag är rädd för att bli sårad.
Jag kan, men jag är rädd för att inte du vill detsamma.
Jag vet att jag kommer hamna där ändå, sårad och rädd
jag förstår inte de värdefulla ordens mening längre,
dom flyger bort som såpblubbor runt omkring mig

Det enda jag vet om kärlek är ingenting, blir så arg på mig att jag gjorde mig så fruktansvärt illa för några år sen, det har rätt djupa sår - såna sår som jag inte vill ska vara där.

Ytan lägger ingen märke till, men i kroppen så sitter de där fucking ärren än.

Jag trodde inte jag skulle bli den där tjejen som förändrades
till ett svart hål
bortglömd

Ursäkta mitt deep talk, jag är inte deprimerad, men är så trött på mig själv.
Önskar att jag kunde acceptera känslorna istället för att trycka undan dom.
Men som sagt, jag vet bara en sak om kärlek tyvärr. Det är tack vare vilka idioter
jag har träffat. Idioter utan känslor, precis som jag just nu. Bara att jag inte utnyttjar
någon. Eller vad vet jag?
Image hit och dit, vet någon hur jag innerst inne är?
Jag vet att jag inte är den som jag verkar, jag är en väldigt ödmjuk och fin person.
På insidan såklart. Utsidan "hej kom och hjälp mig?" haha, nej men jag tror jag vet vem jag är.

Uschameya, jag har blivit så himla arg på allt och alla på den senaste tiden, ibland så att jag bara vill skrika rakt ut. jag hatar när någon kommenterar vad man säger, vad man gör för fel och borde göra. F'CK OFF, i don't really care what you have to say.
fast egentligen är jag för snäll för att lägga på det på bordet, istället håller jag käften och sväljer ilskan.
Vilket inte är så bra har jag märkt, för nästa gång stiger hastigheten på ilskan och sätter sig i hela kroppen. Då vill jag bara slå till äcklet rakt i ansiktet, men jag är som sagt för snäll. har aldrig slått någon faktiskt, jag är liten tönt.
Därimot har jag sagt emot, riktigt ordentligt, och shiet vad skönt det är. Fuck you right back.
Nej, nu ska jag gå en riktigt jävla lång promenad så att alla tankar flyger bort.

Bara så att du vet så tycker jag verkligen om dig.

Puss och hej leverpastej


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0