Never give up

nu är jag i en såndär jobbig period när jag inte om man ska gråta eller skratta. när allt som någon säger emot en känns som ett piskslag i ryggen. roaff! nej, men jag antar att det är såna tider man måste ta sig igenom för att bli starkare. önskar jag kunde bli ett snäpp starkare nu, på en gång, så att jag slipper all ilska och ledsamhet som sveper sig in i mig. går inte riktigt att förklara hur det känns inom mig, men det är så skönt att få skriva av sig bara. känner mig lite existentiell när jag skriver såhär, men ändå känns det som en liten egen terapi. haha!
tror att man måste få vara lite sadface ibland med, man kan ju inte alltid vara glad. 
farfar fick åka med ambulans till sjukhuset igår kväll med, pågrund av hjärtat, men allt gick bra som tur var.

inte slut på skrivandet än, har inte fått skrivit av mig allt än.

Jag skulle vilja sätta mig i en tidsmaskin;
åka tillbaka i tiden och rätta alla fel
åka tillbaka till tiden då man var som mest överlyckligast,
återuppleva stunder som man aldrig aldrig aldrig kan få tillbaka
Och sen, när jag kommer tillbaka, ska jag vara en helt ny person
som nyfödd och oskuldsfri, sen ska jag leva som om det vore min
sista levnadsdag varje dag. Skratta, dansa och somna med ett lyckligt
minne i ögonlocken.

nu ska jag kolla på tåg/busstider till arvika, ska nämligen åka till min lille plupp Serafia som blir 16 år idag. stannar över natten för imorrn är jag ledig! måste även ringa min kära mor också, som jag älskar mest i hela vida världen ♥



Sometimes I wish I were an angel, sometimes I wish I were you