Never give up

Usch och fy och blä! jag hatar att hamna i dom här perioderna som känns ovärt varje sekund. vet inte riktigt hur jag ska hantera det, för positivt är ju omöjligt att tänka just nu. ingenting känns rätt, självförtroendet sjunker till botten, ständiga tankar som alltid känns riktade åt mig. om nån skulle kolla snett på mig, då tror jag att det är mig det är fel på. eller det kanske är så? försöker hålla mig sysselsatt hela tiden, idag gick jag på bio med madeleine, kändes bra. sen innan det var jag på stan med emma och kikade runt lite, köpte en fin sak till min älskade mamma, kändes som att hon behövde skämmas bort till extra, lite uppskattning är aldrig fel, hon ställer upp på mig till 110% så det var det minsta jag kunde göra. men sen när tystnaden tar över så börjar de negativa tankarna ta över. förlåt för att jag är så nere, detta kan inte alls vara roligt att läsa. men alla är vi deppiga någon gång.

tog mig en varm dusch, och nu ska jag försöka sova om det går. tack till ni som bryr er! you are diamonds