Never give up

har matte nu, våran nya lärare eller vad man ska kalla det är störd i huvudet, jag skojar inte. sitter i bibloteket och jobbar för att det är lugnt och skönt. så frågar jag vilken tid vi slutar, han bara fem över halv tre eller nått. så sa jag okej och gick, så sa han: - så SKÖT dig. och bara fortsatte att gå. whats the problem? gud, jag gjorde verkligen ingenting och är inte van av att lärare säger till mig sådär. bara stod och frågade vad klockan var. jaja, han är inte värd att ta upp här! :) drar hem till säffle sen, går neråt där inne nu. skönt att prata med någon som verkligen är expert i ämnet imorgon iallafall. ibland undrar man hur folk tänker, om man ser någon person som ser allämt hängig och depp ut, som man ÄR KOMPIS MED, frågar man inte då hur det är med hon/han? syftade lite på mig själv där faktiskt. känns som ingen märker hur man mår. bedrövligt! det är i såna här tillfällen som man verkligen vet vilka som är ens riktiga vänner, och vilka som är soo gone.
personer som inte vill ta konflikter, vill vara omtyckta av allt och alla läste jag i en bok för en stund sedan. det stämmer verkligen, förstår inte hur vissa kan ha röv till att bara flyta med och inte titta sig om och ser vad som egentligen pågår.