tant-anna säger välkommen och diskar
nyss ätit mig tjock på stuvade mackaroner och schnitzel, så himla gott! måste diska sen med.. och tvätta,städa, plugga? nej nu fan tänker jag inte sluta leva mitt värdefulla liv som tonåring, never ever. tänker inte bli tant redan, hallå!? nu har jag prövat på det här med att bo själv, och det är jätteskönt men så himla jobbigt att hålla snyggt efter sig hela tiden. tänker absolut inte flytta hem igen, men får väl försöka äta mindre eller något, pallar inte hålla på och leka tant hela tiden. saknar lite som det var när man bodde hemma! efter skolan så kunde man dra till nån kompis, nu finns det ingen av mina älsklingar som bor nära. madeleine, lillerud? 30 minuter för att bara sitta på en jävla buss, nej det är för jobbigt att åka varje dag. varför kan inte livet vara enkelt för? känner mig jätte ensam ibland när jag kommer hit, känner verkligen ingen nära här förutom Julia i klassen, som bor 30 m härifrån, men vi umgås ju inte så direkt. får fasen bli ändring på det innan jag blir en ensam bitterkärring. tyckte det var så skönt och coolt att flytta hemifrån, man kom hem till ett lugn, inget tjat osvosv.. men efter några månader, (4 nu blir det tror jag?), är det inte lika underhållande längre. jag antar att man får försöka tänka positivt eller något.. ungefär som; 1. man håller på att bli vuxen. 2. man blir mer mogen, uppskattar mer saker. 3. man behöver inte uppmärksamhet 24/7, alltså man klarar sig själv. 4. man hittar på andra bra saker (oftast), som att jag har börjat läst, det är ngt aldrig jag gjort. 5. Man får ha sina saker i fred. kan säkert komma på mer saker, säkert mer negativa, men just nu koncentrerar vi oss på det positiva.. positivapositivapositiva. ser saker väldigt negativt nu, det kanske beror på att jag har hamnat lite i min depp-alltingärjobbigt-period, men som sagt, nu ska jag försöka vara positiv så kommer allt säkert bli mycket roligare.
Här är jag som kääääääärast. *pil neråt*
